301. Det var en man som hette Skjöldolf som tog besittning av hela Streiti, från Gnup och ut mot havet på andra sidan till Os och Skjöldolfsness med Fagradal i Breiddal. Hans son Harleyg bodde där efter honom och Haleygsätten kommer från honom.

302. Det var en man som hette Tjodrek, som först tog besittning av hela Breiddal, men senare flyttade därifrån av fruktan för Brynjolf, så han flyttade ner till Berufjord, och tog besittning av hela norra sidan av fjorden söderut så långt som Bulandsness och in i landet upp till Raudaskridna på andra sidan. Han bodde där i tre år på en plats som hette Skali. Senare köpte Björn den långe en del av hans land, och från honom stammar folket på Berufjord.

303. Det var en man som hette Björn svidinhorni, som tog besittning av norra Alftafjord, väster ut mot Raudaskridna och Svindinhornadal.

304. Bödvar den vite hade en släkting som kallades Torstein trumbubein, som for till island med honom och tog besittning av land mellan Leiruvog och Hvalsnesskridna. Hans son var Koll den grå, far till Torstein, far till Torgrim på Borgarhaufn, far till Steinunn som var biskop Gizurs hustru.

305. Bödvar den vite var son av Torleif midlungs, son av Bödvar snæprima, son av Torleif hvalaskurf, son av An, son av Örn hyrna, son av kung Toris, son av Svina-Bödvar, son av kung Kaun, son av kung Sögi, son av kung Hrolf av Berg. Bödvar och hans släkting Brand-Önund for från Vors till Island och la till vid södra Alftafjord. Bödvar tog besittning av land väster om Lairuvogi, omfattande hela dalen där, och österut på andra sidan så långt som Mula och han bodde på Hof, och byggde ett stort tempel där. Bödvars son Torstein gifte sig med Tordis, dotter av Özur keiliselgs Hrolaugson. Deras son var Sidu-Hallr, som var gift med Joreid Tidrandisdottir, och många är de som härstammar från dem. Deras son var Torstein, far till Amundi, far till Gudrun, mor till Tordis, mor till Helga, mor till Gudny, mor till Sturlusönerna.

306. Brand-Önund tog besittning av landet norr om Mulakamsdal och Melrakkanes och in till Hamarsá. En hel del människor härstammar från honom.

307. Tord skeggi, son av Hrapp, son av Björn buna, gifte sig med Vilborg, dotter av Osvald och Ulfrun, dotter av Jatmund (kung Edmund av England). Tord for till Island och tog besittning av land mellan Jökulsá och Lóni i norr och bodde på Bær för tio år eller mer. Då fick han höra att hans högsätespelare hade blivit funna på Leiruvogi norr om Heidi, så han flyttade västerut och bodde på Skeggjastad, som tidigare berättats. Då sålde han landet Lon till Ulfljot som förde lagen till Island. Tords dotter var Helga, som var gift med Ketilbjörn den gamle på Mosfell.

308. Torstein legur son av Björn blatanar, for till Island från Hebriderna och tog besittning av allt land norr om Horn så långt som till Jökulsá i Lon, Han bodde på Bödvarsholt i tre år, sedan sålde han land och återvände till Hebriderna.

309. Rögnvald jarl av Möre, son av Eystein glumru, son av Ivar upplandsjarl, son av Halvdan den gamle, gifte sig med Ragnhild dotter av Hrolf nefju. Deras son Ivar dödades vid Hebriderna när han slogs på Harald Hårfagers sida. Rögnvald jarls andra son Gånge-Hrolf, som erövrade Normandi; hertigarna av Rouen och Englands kungar härstammar från honom. Den tredje sonen var jarl Torir tegiandi, som gifte sig med Alofu arbot, dotter av Harald Hårfager, och deras dotter var Bergljot, mor till Hakon jarl den rike (han styrde i Norge 975-995)
Rögnvald jarl hade tre frillosöner: en av dem hette Hrollaug, den andre Einar och den tredje Hallad, som förlorade sitt jarlskap över Orkneyöarna. När Rögnvald jarl hörde om detta sammankallade han sina söner och frågade dem, vilken av dem som skulle vilja resa till Orkneyöarna. Torir sa att det var upp till jarlen, huruvida han skulle resa eller ej. Då svarade jarlen att Torir skulle bli en mycket bra man, och förklarade att han skulle bli jarl i Möre efter Rögnvalds död. Då erbjöd sig Hrolf att fara, och Rögnvald sa att Hrolf skulle kunna vara passande för det uppdraget för han hade både styrka och tapperhet, men det som låg honom i fatet var hans våldsamma temperament, vilket gjorde honom mindre lämplig att regera. Sedan kom Hrollaug fram och frågade jarlen om han skulle fara. Rögnvald svarade Hrollaug att han aldrig skulle bli någon jarl "du har ett lynne som inte skulle passa i krig, din bana skall föra dig till Island, där du kommer att bli högt aktad och få många ättlingar, men här har du ingen framtid". Slutligen reste sig Einarupp och sade "Låt mig fara till Orkney, så skall jag lova dig det du önskar mest av allt, nämligen att aldrig få se mig mera". Jarlen svarade "Jag är glad att du reser iväg, men jag förväntar mig inte mycket av en man vars mor härstammar från trälar på båda leden". Efter det reste Einar västerut och erövrade hela Orkney, som det berättas i sagan. Men Hrollaug reste till kung Harald och stannade hos honom en tid, eftersom han inte kunde återvända till sin far efter vad som hade hänt.

310. Hrollaug for till Island med kung Haralds medgivande, och tog sin hustru och son med sig. Han nådde land österut på Horn, där han kastade sina högsätespelare överbord, och de spolades i land i Hornafjord. Men han drev västerut, utefter kusten och led mycket på grund av vattenbrist. Efter en ojämn färd kom de in i Leiruvogi i Ness där han tillbringade vintern. Då fick han rapport om sina högsätespelare och började att söka efter dem. Följande vinter tillbringade han på Ingolfsfell. Därifrån reste han österut till Hornafjord, och senare Breidabolstad och Kviá. Först bodde han på Skardsbrekka i Hornafjord, och senare på Breidabolstad i Fellshverfi. Vid den tiden hade han sålt allt sitt land norr i Borgarhaufn, men han behöll landet syd om Hregsgerdesmula resten av livet. Hrollaug var en stor hövding och förblev kung Haralds vän, trots att han aldrig återvände till Norge. Kung Harald sände Hrollaug ett svärd, ett dryckeshorn och en guldring som vägde fem aura. Svärdet kom senare att tillhöra Koll Sidu-Hallsson, och Kolskegg den vise har en gång sett dryckeshornet. Hrollaug var far till Ozur keiliselgs, som gifte sig med Gro, dotter av Tord illugi. Deras dotter var Tordis, mor till hall på Sida. Hrollaug hade en annan son som hette Hroald, far till Ottar hvalroar, far till Gudlaug, mor till Torgerd, mor till Jarngerd, mor till Valgerd, mor till Bödvar, far till Gudny, mor till Sturlusönerna. Hrollaug hade en tredje son, Önund.
Sidu-Hallr gifte sig med Joreid Tidrandsdottir. Deras son var Torstein, far till Magnus, far till Einar, far till biskop Magnus. Hall hade en annan son som hette Egil, far till Torgerd, mor till biskop Jon den helige. Torvald Hallsson var far till Tordis, mor till Jorunn, mor till prästen Hall, far till Gizur, far till biskop Magnus (biskop på Skálholt 1216-37, den tidigare nämnda biskop Magnus Einarsson var biskop på Skálholt 1134-48).
Yngvild Hallsdottir var mor till Torey, mor till Sæmund den lärde. Torstein Hallsson var far till Gyrid, mor till Joreid, mor till prästen Ari den lärde. Torgeir Hallsdottir var mor till Yngvild, mor till Ljot, far till Jarngerd, mor till Valgerd, mor till Bödvar, far till Gudny, mor till Sturlusönerna.
311. Det var en man som hette Ketil, till vilken Hrollaug sålde Hornafjordarstrand mellan Horn i väster och Hamrar i öst. Han bodde på Medalfell och Hornafjordingarna härstammar från honom.

312. Från Hrollaug köpte Audun den röde området väster om Hamar så långt som till Vidbords. Han bodde på Hofsfell, där han lät buygga ett stort tempel. Folket på Hofsfell stammar från honom.

313. Från Hrollaug köpte Torstein skialgi allt land söder om Vidbord, omfattande Myrar så långt som Heinabergsá. Han son var Vestmar, från vilken folket på Myrar härstammar.

314. Från Hrollaug köpte Ulf på Voss land mellan Heinabergsá och Hregsgerdismula i söder och han bodde på Skalafell.

315. Tord illugi, son av Eyvind eikikróks, led skeppsbrott på Breidarsandi. Hrollaug beviljade honom land mellan Jökulsá och Kviá, och han bodde på Fell, vid Breidá. Hans söner var Orm den starke, som grälade med Tordis, jarlens dotter och Hrollaugs syster, och Eyvind smidur. Hans döttrar var Gro, Ozurs dotter och Tordis, mor till Torbjörn, mor till Tordis, mor till Tord illugi, som slog ihjäl Viga-Skuta.

316. Det var en man som hette Asbjörn, son av hövdingen Heyjagur-Björn hersis i Sogn, son till Helgi, son till Helgi, Björn bunus son. Asbjörn for iväg till Island, men dog till havs, så att hans änka och söner fick fullfölja resan och de tog besittning av Ingolfshöfdihverfi mellan Kviá och Jökulsá (nuvarande Skeidará). Hon bodde på Sandfell, och efter henne Gudlaug, hennes son med Asbjörn. Folket på Sandfell härstammar från honom. Från en annan av deras söner, Torgils, stammar folket på Hnappafell. Deras tredje son var Ozur, far till Tord freysgode, från vilken många människor härstammar.

317. Det var en man som hette Helgi, en annan son av Heyjangur-Björn. Han for till Island och bodde på Raudalæk. Hans son var Hildir, från vilket folket på Raudalæk härstammar.

318. Heyjangur-Björn hade en tredje son, som hette Bard, och omnämns tidigare. Först tog han besittning av Bardardal i norr, men senare reste han söderut på Bardargatu, genom Vonarskard, och tog besittning av hela Fljotshverfi, och bodde på Gnup. Det var därför han kallades för Gnupa-Bard. Hans söner var Torstein, Sigmund, Egil, Gisli, Nefstein, Torbjörn, Krum, Hjor, Torgrim och Björn, far till Geiri på Lundar, far till Torkel læknis, far till Geiri, far till Torkel kanik, som var vän med biskop Torlk den helige, han som grundade klostret på Tykkvabæ.

319. Eyvind karpi tog besittning av land mellan Almavatnafljots och Geirlandsá, och han bodde på Foss, väster om Modolfgnup. Hans söner var Modolf, far till Hrolf, Ketil och Astrid mannvitzbrekku; och Önund, far till Traslaug, mor till Tyrfing och Halldor, far till Tyrfing, far till Teit.

320. Det var en man som hette Ketil fiflski, son av Jorunn manvitzbrekku, dotter av Ketil flatnefs. Ketil for från Hebriderna till Island. Han var kristen och tog besittning av landet mellan Geirlandsá och Fjardará ovanför Nykoma, och han bodde på Kirkiubær, där papar (troligen irländare) tidigare hade bott, och där inga hedningar var tillåtna att bo. Ketil var far till Asbjörn, far till Torstein, fart till Suer, far till Sighvat lagsagoman, far till Kolbein. Asbjörn hade en dotter som hette Hild, mor till Torir, far till Hild, Skarphédins hustru. Ketil fiflski hade en dotter som hette Torbjörg, och hon gifte sig med Vali, son av Lodmund den gamle.

321. Det var en man som hette Bödmod, och han tog besittning av land mellan Drifandi och Fjardará, så långt som till Bödmodshorn, och han bodde på Bödmodstungu. Hans son var Oleif, efter vilken Oleifsborg har sitt namn, och han bodde på Holt. Hans son var Vestar, far till Helgi, far till Gro som var gift med Glædir.

322. Eystein den starke for från Sunnmöre till Island och han tog besittning av landet öster om Geirlands, så långt som till Ketil fiflskis landområde, och han bodde på Geirlands. Hans son var Torstein på Keldugnup.

323. Eystein son av Hrani, son av Hildir parak, for från Norge till Island. Han köpte en del av Eystein den starkes landområden och kallade det för Medallands. Han bodde på Skard, och hans barn var Hildir och Torljot, hustru till Torstein på Keldugnup. Hildur ville flytta huset till Kirkiubær efter Ketils död och förstod inte varföe en hedning inte skulle kunna bo där, men så fort han kom dit upp till inhägnaden av husängen föll han död ner. Han ligger begravd i Hildirshaugi.

324. Det var en man som hette Vildbald, bror till Askel Hnokkan. Han for till Island i ett skepp som han kallade Kudi, och kom till Kudafljotsós. Han tog besittning av Tunguland mellan Skaftá och Holmá och bodde på Buland. Hans barn var Bjolan, far till Torstein, far till Ölvir mudur och Bjollok, som var gift med Aslak aurgodi.

325. Det var en man som hette Leidolf kappi, och han tog besittning av landet öster om Skaftá, så långt som till Drifandi, och han bodde på Aa, öster om Skaftá och väster om Skál. Han hade även en gård på Leidolfsstad, nedanför Leidolfsfell, där det vid denna tiden bodde ett flertal nybyggare. Leidolf var far till Torunn, mor till Hroar tungugode. Hroar gifte sig med Arngunn Hamundsdottir, syster till Gunnar på Hlidarend. Deras barn var Hamund den halte och Ormhild. Med en av sina trälinnor hade Hroar sonen Vebrand. Sedan gifte sig Hroar med Torunn brun, dotter av Torgils på Hvamm i Myrdal, och de hade en son som hette Torfinn. Till början bodde Hroar på Asar, men senare tog han Lomagnupsland från Eystein, son av Torstein titlings och Aud Eyvindsdottir, syster till Modolf och Brand. Torstein hade en dotter som hette Traslaug, som var gift med Tord freysgode. Önund tauskubak som var släkt med Torsteins barn utmanar Hroald på holmgång, vid Skaftafellstinget, och föll för Hroads fötter. Torstein uppländing tog Torunn brun med sig utomlands. Hroar for också utomlands, och dödade bärsärken Trost i holmgång, när han med våld försökte få Hroars hustru Sigrid att gå med honom, trots att hon vägrat. Men Hroar och Torstein försonades. Modolfssönerna och deras svåger Torir var närvarande när Hroar dödades, vilket även Brand, Gnupa och Steinolf, grannarna hans var Hamund tog hämnd för mordet på Hroar och hans män.

326. Det var en man som hette Isolf, som kom till Island under sen landnamatid och utmanade Vildbald på holmgång för land, men Vilbald ville inte slåss utan lämnade Buland. Vilbald behöll landet mellan Holmsá och Kudafljots. Men Isolf bosatte sig på Buland och ägde landet mellan Kudafljots och Skaftar. Han hade en son som hette Hranni på Hranastad, och en dotter Björg som var gift med Önund, son av Eyvind karpi. Deras dotter var Traslaug, som var gift med Torarin, son av Ölvir på Hofdi.

327. Hrafn hafnarlykill var en stor viking. Han for till Island och tog besittning mellan Holms och Eyjará och han bodde på Dynskogumm. Han hade förmåga att utse ett vulkanutbrott och flyttade då till Lagey. Hans son var Aslak aurgode, från vilken Lageyingarna härstammar.

328. Gnup for till Island på gund av ett dråp som han och hans bror begått, och de tog besittning av land mellan Kudafljot och Eyjará, omfattande hela Alftaver; vid den tiden var det en stor sjö där, en fin plats för svanjakt. Molda-Gnup sålde en hel del landområden till andra nybyggare, så det området blev snabbt tättbefolkat. Men när detta område blev övertäckt med en lavaflod, flydde folk västerut till Hofdabrekku, där de slog upp sina tält på en plats som hette Tjaldavelldi. Men Vemund son av Sigmund kleykis ville inte låta dem stanna där. Då flyttade de över till Hrossagard, där de byggde sig själva ett hus. De stannade där under vintern, och då bröt slagsmål och mord ut bland dem. På våren reste Molda-Gnup och hans män västerut till Grindavik och bosatte sig där, men de hade lite boskap. Vid denna tiden var alla Gnupasönerna vuxna män. De var Björn, Gnup, Torstein hrungnir och Tord leggjaldi. En natt drömde Björn att en bergsjätte kom och erbjöd honom kompanjonskap, och att han accepterade det erbjudandet. Efteråt kom en främmande getabock och beblandade sig med hans hjord av getter, och hans boskap började att fördubblas så snabbt att han var en förmögen man. Efter detta kallades han för Hafur-Björn. Det sa folk som var synska att en beskyddande ande beledsagade Björn när han bevistade tinget, och Torstein och Tor när de var på fiske. Hafur-Björn gifte sig med Jorunn, hans bror Gnups styvdotter, och deras son var Sverting, som var gift med Hungerd, dotter av Torodd Tungu-Oddsson och Jofreid Gunnarsdottir. Sverting och Hungerd hade en dotter som hette Torbjörg, mor till Sveinbjörg, far till Botolf, far till Tordis, mor till Helga, mor till Gudny, mor till Sturlusönerna.
Gnup Molda-Gnupsson, gifte sig med Arnbjörg Radormsdottir, som tidigare skrivits, Molda-Gnup hade en dotter som hette Idunn och var gift med Tjostar på Alftaness, och deras son var Tormod.

330. Det var en man som hette Eystein, son av Torstein drngakarl, som for till Island från Hålogaland. Han led skeppsbrott och skadades då av virket. Han bodde på Fagradal. Rn gammal kvinna spolades överbord och drev iland på Kerlingafjord, där nu Haufdarsandur nu är.
Ölvir Eystensson tog besittning av land öster av Grimsá, där ingen hade vågat bosätta sig av fruktan för landvättar, sedan Hjorleif hade blivit dödad. Ölvir bodde på Hofdi. Hans son var Torarin på Hofdi, halvbror på mödernet med Halldor Örnolfsson som Mård orækja dödade på Hamrar, och till Arnor, som Flosi och Kolbein, söner av Tord Freysgode, dödade på Skaftafellstinget.

331. Sigmundur kleykir, son av Önund bilds, tog besittning av land mellan Grimsá och Kerlingará, som på den tiden flöt väster om Hofdi. Från Sigmund härstammar tre biskopar, Torlak, Pál och Brand.

332. Det var en man som hette Björn, en mycket förmögen sprätt. Han for till Island från Valldres och tog besittning av land mellan Kerlingará och Hafursá, och han bodde på Reyni. Han hade hätska gräl med Lodmund den gamle. Den helige biskopen Torlak härstammar från Björn på Reynir.

333. Lodmund den gamle tog besittning av Hafursá och Fulalækar, som tidigare har skrivits. På den tiden kallades floden för Fulalæk, men är nu känd son Jökulsá. Floden bildar gräns mellan östra och södra fjärdingen. 334. Lodmund den gamle på Solheimar hade sex söner eller mer. En hette Vali, far till Sigmund som var gift med Oddlaug, dotter av Eyvind eyverska. Lodmund hade en annan son som hette Summarlidi, far till Torstein holmuns på Mörk, far till Tora, mor till Stein, far till Tora, mor till Surt den vite, Skaptis styvson. Surt var son till Summarlidi. Skapti lagsagoman var gift med Tora efter det hon hade varit gift med Summarlidi. Detta finns angivet i Ölfvsinga släktsaga. Lodmunds tredje son hette Vemund, far till Torkatla, som var gift med Torstein vifill, och deras dotter var Arnkatla, mor till Hroi och Tordis, som var gift med Stein Brandsson. Stein och Tordis hade en dotter som hette Tora. Lodmund fjärde son hette Ari, hans femte Hroald och hans femte Ofeig, som var frilloson. Ofeig gifte sig med Traslaug, dotter av Eyvind eyverska och syster till Oddlaug. Från alla dessa härstammar ett omfattande antal personer.

335. Nu har vi skrivit om bosättningarna på östra fjärdingen, så som visa och lärda män har beskrivit dem. Ett stort antal betydande män har bott i den fjärdingen sedan dess, och en del stora sagor har ägt rum där. Dessa var de mest betydelsefulla landnamamännen i den fjärdingen. Torstein den vite, Brynjolf den gamle, Gröt-Atli och Ketil Tidrandisson, Hrafnkel gode, Bödvar den vite, Hrollaug, son av Rögnvald jarl, Özur, son av Asbjörn Heyjangur-Björnsson från vilka Freysgyldingarna härstammar, Ketil fiflski och Leidolf kappi.

336. Nu är vi framme vid bosättningarna på södra fjärdingen, vilket har blivit den mest blomstrande delen av hela Island, på grund av kvaliten på marken och att hövdingarna bodde här, så som lärda och olärda.

337. Det var en man som hette Trasti och var son av Torolf hornabriots, som for till Island från Hordaland, och tog besittning av land mellan Kaldaklof och Jökulsá. Han bodde på östra Skogar. Han vsr en stor trollkarl och brukade gräla med Lodmund den gamle som tidigare har omnämnts. Trasti hade en son som hette Geirmund, far till Torbjörn, far till Brand på Skogen.

338. Det var en man som hette Hrafn heimski, son av Valgard, son av Vemund ordlokars, son av Torolf vaganef, son av Hrörek slaugvandbauga, son av Harald Hildetand, kung av Danmark. Hrafn for till Island från Trondheim och tog besittning av land mellan Kaldaklofa och Lambafellsá. Han bodde på östra Raudafell och var en man av stor betydelse. Hans barn var Jörund gode, Helgi blafauskur och Freygerd.

339. Det var en man som kallades Asgeir kneif, son av Oleifs hvita, son av Skaerings Torolfsson, Asgeirs mor var Torhild, dotter av Torstein haugabriots. Asgeir for till Island och tog besittning av land mellan Lambafellsá och Seljalandsá, där han bodde på en plats som nu heter Audnir. Hans söner var Jörund och Torkel, far till Ögmund, far till biskop Jon den helige. Asgeir hade en dotter som hette Helga, mor till Torunn, mor till Torlak, mor till Torhall, far till biskop Torlak den helige.

340. Torgeir haurdski, son av Bard blaunduhorns for till Island från Viggja i Trondheim och köpte land av Asgeir kneif, mellan Lambafellsá och Irará, där han bodde på Holt. Några år senare gifte han sig med Asgerd, dotter av Ask den stumme, och deras söner var Torgrim den långe och Holta-Torir, far till Torleif krak och Skorar-Geirs.

341. Det var en beryktad man i Romsdal, som hette Ofeig, och var gift med Asgerd, dotter av Ask den tyste. Ofeig föll i onåd hos kung Harald Hårfager och började då att förbereda sig för att fara till Island. Just som han var färdig sände kung Harald sina män för att döda honom. Men Asgerd for till Island med deras barn och hennes illegitime bror, Torolf. Hon tog besittning av land mellan Seljalandsmull och Markará omfattande hela Langaness så långt som Joldustein, där hon bodde i norra Kataness. Ofeig och Asgerd hade följande barn: Torgeir gollnir, Torstein faluskuskeg, Torbjörn kyri och Alof ellidaskiold. Alof var hustru till Torberg kornamuli, och deras barn var Eystein och Haftora, som var gift med Eidur Skeggjason. Ofeig hade också en dotter som hette Torgerd, och var gift med Finn Otkelsson.

342. Med Asgeirs tillstånd, tog hennes bror Torolf besittning av land väster om Fljot, mellan de bägge Deildará, och han bodde på Torolfsfell. Där uppfostrade han Torgeir gollnir, son av Asgerd, som bodde där efter Torolf. Torgeirs son var Njal som brändes inne i sitt hem.

343. Asbjörn Reyrketilsson och Steinfinn, hans bror tog besittning av land ovanför Krossá, öster på Fljot. Steinfinn bodde på Steinfinnsstad, och det finns ingen som härstammar från honom. Asbjörn lät sitt landområde tillägnas Tor, och kallade det för Torsmörk. Hans son var Ketil audgi, som var gift med Turid Gollnirsdottir, och deras barn var Helgi och Asgerd.

344. Ketil hængr var en ryktbar man i Namdalafylki, han var son av Torkel Namdalajarl och Hrafnhild, dotter av Ketil hængr på Hrafnista. Den yngre Ketil bodde i Namdala vid den tiden när kung Harald Hårfager sände Hallvard hardfara och Sigtrygg snarfara mot Ketils släkting Torolf Kveld-Ulfsson. Då samlade Ketil ihop styrkor i avsikt att understödja Torolf, men kung Harald gick till lands tvärsöver Eldueids, skaffade skepp i Namdala, och seglade norrut till Sandness i Alost, där han dödade Torolf Kveld-Ulfsson. Sedan vände kung Harald tillbaka söderut igen, utefter kusten, och på vägen stötte hn på ett flertal män som seglade till Torolfs undsättning. Kungen drev dem tillbaka. Lite senare for Ketil norrut i Torgar, där han brände Harek och Hrærek Hildridarsöner inne i deras eget hus, eftersom deras skvaller hade orsakat Torolfs hans död. Efter det seglade Ketil till Island med sin hustru Ingunn och deras söner, han kom till Rángarós och tillbringade första vintern på Hrafntoptum. Ketil tog besittning av allt land mellan Tjórsá och Markará, där en hel del betydande personer kom att bosätta sig med hans bifall. Ketil tog också besittning av land mellan Rangá och Hroarslæk, det är hela området nedanför Reidarvatn, och han bodde på Hof. När Ketil hade fört över det mesta av sina tillhörigheter till Hof, födde Ingunn en son Hrafn, som kom att bli den förste lagsagomannen på Island. Det var därför den platsen blev känd under namnet Hrafntoft. Kertil hængr tog över hela landet öster om östra Rangá och Vatnsfell, så långt som strömmen där flöt väster om Breidabolstad ovanför Tverá, med undantag för Dufthaksholt och Myri. Det området tillerkände han en man som hette Dufthak, som var en stor trollkarl. Ketil hade en annan son som hette Helgi, och var gift med Valdis Jolgeirsdottir, och deras dotter var Helga, som var gift med Oddbjörn askasmidr, som har gett namn åt Oddbjarnarleidi. Oddbjörn och Helga hade följande barn: Hroald, Kolbein, Kolfinna och Asvör. Ketil hængr hade en tredje son som hette Storolf, far till Orm den starke, Otkel och Hrafnhild, som var gift med Gunnar Baugsson. Hrafnhild och Gunnar hade sonen Hamund, som var far till Gunnar på Hlidarende. Ketil hængrs fjärde son Vestar var gift med Moeid och deras dotter var Asny, som var gift med Ofeig grettir. Ofeig och Asdis hade följande barn: Asmund skeglaus, Asbjörn, Aldis mor till Valla-Brand, Asvör, mor till Helgi den svarte och ytterligare en dotter som hette Æsa. Ketil hængrs femte son var Herjolf, far till Sumarlidi, far till Veturlidi skalld. Dessa bodde på Sumarlidibær, idag känd som Brekkur. Veturlidi dödades av prästen Tangbrand och Gudlaug Arason på Reykjahill, efter att ha författat en nidskrift. Hrafn hade en son som hette Sæbjörn gode, som gifte sig med Unn Sigmundsdottir, och deras son var Arngeir.

345. Det var en man som kallades Sighvat den röde och härstammade från en stor släkt i Hålogaland. Han gifte sig med Rannveig, dotter av Eyvinf lamba och Sigrid, som först var gift med Torolf Kveld-Ulfsson. Rannveig hade var syster till Finn skialga. Sighvat önskade att få faea rill Island och med samtycke från Ketil hængr tog han besittning av land från Ketils jordlott, väster av Marká, omfattande Einhyrningsmörk ovanför Deildará. Han bodde på Bolstad. Hans barn var Sigmund, far till Mård gigku, Sigfus på Hlid, Lambi på Lambastad, Rannveig, hustru till Hamund Gunnarsson och Torgerd, hustru till Önund bild på Floi. Sighvat hade ytterligare en son Barek, far till Tord, far till Steini.

346. Jörund gode, son av Hrafn enn heimski, bosatte sig väster om Markará, en plats som nu heter Svartingsstad, där han lät bygga ett stort gudahov. Det var ett herrelöst landområde öster om Fljot. mellan Krosá och Joldusteins, och Jörund gjorde upp eld runt det och lade det under gudahovet. Jörund var gift och han och hans hustrus söner var, Valgard gode, far till Mård och Ulf aurgode, från vilken folket på Oddi och Sturlungarna härstammar. En hel de framträdande personer på Island har sin härstamning från Jörund.

347. Med bifall från Ketil hængr tog Torkel bundinfot besittning av land runt Trihyrning, och bodde nedanför fjället. Han var en stor trollkarl, och Torkels barn var Bork blatanarskeg, far till Starkad på Trihyrningi, Torny som var gift med Orm den starke, samt Dagrun, mor till Bersi.

348. Ketil hængr hade en fosterbror som hette Baug, som kom till Island och tillbringade första vintern på Baugstad, och nästa vinter med Ketil hængr. Med Ketils samtycke tog han besittning av hela Fljotslid ned till Breidabolstad, intil Ketils landområde, och han bodde på Hlidarend. Hans söner var Gunnar på Gunnarsholt, Eyvind på Eyvindarmull, och Snjallstein. Baugs dotter Hild var gift med Örn på Vælugerdi. Snjallstein och Sigmund, son av Sighvat den röde bestämde sig för att resa iväg och de for från Eyrar , och anlände samtidigt till Sandholaferjan, var och en av dem ville vara först att komma över floden, Sigmund och hans män började att knuffa Stein, och drev iväg dem från båten. Då kom Stein upp och dräpte Sigmund på fläcken. Till följd av detta dråp blev Baugsönerna förvisade Fljotslid, så kunnar flyttade till Gunnarholt, Eyvind flyttade österut till Eyvindarholt, under Eyjafjell och Stein till Snjallsteinshofdi. Torgerd Simonsdottir var långt ifrån glad att hennes fars banemän skulle flytta dit där hon bodde, så hon hetsade sin man Önund att ta hämnd för Sigmund. Önund drog ut med trettio man, for över till Snjallsteinshofdi och satte eld på huset. Snjallstein kom ut och kapitulerade. De förde honom upp på en kulle där de lät döda honom. Gunnar förde målet mot dem, inte på grund av att han var gift med Hravnhild Storolfsdottir, en syster till Orm den starke, utan för att han var Snjallsteins bror. Deras son var Håmund, som liksom sin far var en kraftigt byggd karl med ståtligt utseende. Önund förklarades fredlös för mordet på Snjallstein. Han skaffade sig en stark kår av kämpande män för två år. Örn på Vælugerdi, Gunnars svärson spionerade på Önund. Tre år senare efter jul hörde Gunnar ifrån Örn och drog ut med trettio män. Önund kom från en lek med elva män på väg för att se om sina hästar. De möttes på Orrustudal, och Önund dödades med tre av sina män, och en av Gunnars män stupade. Gunnar hade en blå mantel. Han red upp genom Holt över till Tjorsá och en liten bit från floden gled han ur sadeln och dog av skadan.
När Önundssönerna Sigmund kleykir och Eilif audgi var fullvuxna rådfrågade sin släkting Mård gigja, om hur de skulle handla. Mård förklarade att det var en svår fråga, eftersom den döde redan var fredlös, men de svarade att bland alla deras grannar var nog Örn den värste. Då föreslog Mård att de skulle komma med en anklagelse mot Örn, som skulle leda till att han tvingades från trakten. Önundssönerna framförde en anklagelse mot Örn för olagligt bete, vilket ledde till att Önundssönerna fick rätt att ostraffande dräpa honom överallt, utom på Vælugerdi och inom ett pilskotts avstånd från sina marker. Omsider skulle de få sin chans när Örn dre iväg sitt boskap från sina marker. Vid ett sådant tillfälle dödades Örn, och det ansågs legalt av människor.
Torleif gneisti, Örns bror, betalade Tormod Tjostasson att förklara dråpet på Örn för illigalt. Tormod hade just anlänt från utlandet till Eyjrar, och sköt iväg en pil så långt att han kunde anklaga dem för att ha dödat Örn inom ett pilskotts avstånd från sina marker. Efter det vidtog Håmund Gunnarsson och Torleif åtgärder för dråpet på Örn, och Mård gav bröderna Sigmund och Eilif sitt stöd. Inga böter inkrävdes från dem , men däremot förvisades de från Flói. Då frågade Mård för Eilifs räkning , om Torkatla Ketilbjörns hand. Som hemgifte fick hon Hofdi land, och där blev Eilif bosatt. Mård frågade sedan för Sigmunds räkning om Arngunns hand, hon var dotter av Torstein drangakarls, och Sigmund flyttade österut. Så gav Mård sin syster Rannveig till Håmund Gunnarsson, som återvänt för att bo i Fljotshlid, och deras son var Gunnar på Hlidarende.

349. Hildir, Hallgeir och deras syster Ljot var av Brittisk härstamning, och de for till Island och tog besittning av land mellan Fljotá och Rangá , omfattande hela Eyjasveit, rätt upp till Tverá. Hildir bodde på Hildirey, och han var far till Moeid. Hallgeir bodde på Hallgeirey. Hans dotter var Mabil, som var gift med Helgi, son av Ketil Hængr. Ljot bodde på Ljotarstad.

350. Bröderna hade en frigiven träl som hette Dufthak och han bodde på Dufthaksholt. Han var en trollkunnig man, precis som Storolf Hængrsson på Hvoll. Han och Dufthak kivades om betesmarker. En afton runt solnedgången, varslade någon synsk person, att en stor björn kom ut från Hvoll, och en tjur från Dufthakshólt. De möttes på Storolfsvoll och rusade på varandra i ursinne, och björnen var den starkare. En morgon sa folk att det var en stor grop, där de hade mötts, och det var som om jorden hade vänts upp och ner. Idag kallas platsen för Öldugrof. Bägge männen var illa sårade.

351. Ormr anaudgi, son av Bård Båreksson och bror till Hallgrim svidbalka, var den förste som kom att bosätta sig på Västmannaöarna. Innan hade öarna brukats som fiskeläger, men ingen hade levt där permanent. Orms dotter var Halldora, gift med Rilif Valla-Brandsson.

352. Bröderna Eilif och Björn for från Sogn till Island. Eilif tog besittning av lilla Oddi, så långt som Reydarvatni och Vikingslækar. Han var gift med Helga, dotter av Önund bild, och deras son av Eilif ungi, som var gift med Oddny, dotter av Odd miova. Deras dotter Turid gifte sig med Torgeir på Oddi, och deras dotter var Helga.

353. Björn bodde på Svinhagi, och tog besittning av land längst Rangá. Hans barn var Torstein, far till Grim holtaskalla occh Hallveig, mor till Torunn, mor till Gudrun, mor till Sæmund, biskop Brands far.

354. Det var en man som hette Kolli, son av Ottar ballar, som tog besittning av land mellan Reydarvatni och Stotalæk i väst och Rangá i öst och han bodde på Sandgill. Hans son var Egil, som låg i bakhåll för Gunnar Håmundarsson, och dödades då tillsammans med två norrmän och sin husman, som hette Ari. Gunnar förlorade sin bror Hjort där.

355. Det var en man som kallades Hrolf raudskegr, som tog besittning av hela Holmsland, mellan Fiská och Rangá, och han bodde på Foss. Hans barn var Torstein raudnefr, som bodde där efter honom, Tora, mor till Torkel mana och Åsa, mor till Torunn, mor till Torgeir på Ljusavatni, samt Helga mor till Odd på Mjosyndi, Odds dotter var Asborg, som var gift med Torstein gode, far till Bjarni den vise, far till Skeggi, far till Markus lagsagomannen.
Torstein raudnefs var en stor blotare, och han blotade till en fors, och all mat som blev över brukade han kasta in i det. Han kunde också skåda in i framtiden. Han räknade sina får när dom hoppade över räcket till fållan, och hade 2400. Torstein hade så många får, eftersom han varje höst kunde se vilka som inte skulle överleva vintern, och då lät slakta dem. Den sista hösten han levde, sa han i fårfållan "Nu kan du slakta vilka du vill av fåren, antingen är jag dömd att dö, elle så skall fåren dö, eller vi alla". Den natten han dog kom en vind och svepte alla fåren in i forsen.

356. Det var en mäktig hövding i Telemark som hette Ulf gyldir. Han bodde på Fiflavellir, där han son Asgrim bodde efter honom. Kung Haralds sände sin släkting Tororm på Trauma, för att inkräva en tribut från Asgrim, men han vägrade att betala. Därefter sände kungen Torom för att ta Asgrims liv, och Torom dräpte honom. Vid den tiden var Asgrims son, som hette Torstein iväg på ett vikingatåg och Asgrims andre son Torgeir var bara tio år gammal. Lite senare kom Torstein tillbaka från sitt vikingatåg, och for över till Truma för att hämnas. Han lät då bränna inne Tororm tillsammans med hela hans hushåll, slaktade boskapen, och plundrade allt han kunde komma åt. Efter detta for han till Island, samman med sin bror Torgeir och deras moster Torunn. Hon tog besittning av Torunnarhalsa.

357. Från Hrafn, son av Ketil hængr, köpte Torgeir Oddi, och Strand och Vatnadal, och allt mellan Hrangá och Hroarslækar. Han var den förste som bodde på Oddi, och han gifte sig med Turid Eilifsdottir.

358. Torstein fick tillstånd av Flosi, som redan bodde i Rangarvöllu, att ta besittning av land mellan Vikingalæk och Svinhaga-Björns landområde. Han bodde på Skardinu eystra. En dag kom ett skepp in i Rangárós. Folket ombord hade drabbats av en svår sjukdom, och folket där vägrade att hjälpa dem. Då kom Torstein ner och lät föra dem till en plats som heter Tjaldastad, där han lät resa rält åt dem, och skötte själv om dem så länge som dom var i livet, med de dog alla till slut. Den som levde längst grävde ner en större summa pengar, som aldrig har återfunnits. På grund av det som hände kallades Torstein sedan för tjaldastænding. Hans söner var Gunnar och Skeggi.

359. Det var en man som hette Flosi, son av Torbjörn gaulverska. Han dödade tre av Harald Hårfagers sysslomän, och efter det for han till Island. Flosi tog besittning av land öster om Rangá, hela östra Rangavöllu. Hans dotter var Asny, mor till Turid, som Valla-Brandr gifte sig med. Valla-Brandr hade en son som hette Flosi, far till Kolbein, far till Gudrun, som var gift med Sæmund den lärde.

360. Det var en man som hette Ketil einhendi, son av Audun tunkars. Han tog besittning av hela västra Rangávöllu, ovanför Lækjarbotnar, och öster om Tjorsá, och han bodde på Aa. Ketil gifte sig med Asleif Torgilsdottir, och deras son var Audun, far till Brynjolf, far till Bergtor, far till Torlak, far till Torhall, far till biskop Torlak den helige.

361. Ketil aurredi, var kusin med Ketil einhendi tog besittning av landet väster om Tjorsá, och bodde i Vóllum enum ytrum. Hans son var Helgi hrogn som gifte sig med Helga, dotter av Hrolf raudskegs, och deras son var Odd miovi, far till Asborg som var gift med Torstein gode och Oddny, hustru till Eilif unge.

362. Med Ketil einhendis samtycke tog Grimr audgi, son av Ulf hvasa besittning av land vid Rangá, och bodde på Husagard, där hans son Askel bodde efter honom. Men hans son flyttade till Vellir. Folket på Vellir härstammar från honom.

363. Det var en norrman som hette Torstein luna, och han var en handelsman som for vida på haven. Det hade blivit spått att han skulle dö i ett ännu obebott land. Torstein for till Island i en hög ålder med sin son Torgils, och de tog besittning av den övre delen av Tjórsarholt och bodde på Lunansholt, och det var där Torstein blev lagd i hög. Torgils hade en dotter som hette Asleif, som var gift med Ketil einhendi. Deras son var Audun, redan omnämnd och Eilif, far till Torgeir, far till Skeggi, far till Hjalti på Tjorsádal. Hjalti var far till Jorunn, mor till Gudrun, mor till Einar, far till biskop Magnus

364. Gunnstein berserkiabani, son av Bölverk blindingatriónu, dödade en gång två bärsärkar, av vilka den ene hade dräpt Grjotfard jarl på Sölvi innaför Agdaness. Något senare när han befann sig ombord på sitt skepp i Hefnir, träffades han av en lappsk pil som kom från skogen. Gunnsteins son var Torgeir, som var gift med Torunn audgu, dotter av Ketil einhenda, och deras dotter var Tordis mikla.

365. Rådorm och Jolgeir hette två bröder, och de kom till Island från de Brittiska öarna. De tog besittning av land mellan Tjorsá och Rangá. Rådorm tog området öster om Raudalæk, och han bodde på Vetleiholt. Hans dotter var Arnbjörg, som var gift med Sverting Hrolleifsson, och deras barn var Grim lagsagoman och Jorunn. Senare blev Arnbjörg gift med Gnup Molda-Gnupsson, och deras barn var Hallstein på Hjalla, Rannveig mor till Skapti lagsgoman och Geirny, mor till Skald-Hrafn.
Jolgeir tog besittning av land från Raudalæk, västerut till Steinslæk, och han bodde på Jolgeirsstad.

366. Åskel hnokan, son av Dufthak, son av Dufniall, son till den irländske kungen Kjarval, tog besittning av land mellan Steinslæk och Tjorsá och bodde på Åskelshofdi. Hans son var Asmund, far till Asgaut, far till Skeggi, far till Torvald, far till Torlaug, mor till Torgerd, mor till biskop Jon den helige.

367. Torkel bjalfi, Rådorms fosterbror, tog besittning av allt land mellan Rangá och Tjorsá, och han bodde på Hafi. Han gifte sig med Torunn eyversku, och deras dotter var Tordis, mor till Skeggi, far till Torvald på Åsi. Det var från Åsi som Hjalti, hans hustrus släkting fick tag i hästar till sig själv och sina elva medhjälpare, att rida på till Altinget, när de förde budet om Kristus till Island, och ingen annan vågade hjälpa honom, på grund av Runolf Ulfssons makt, han som hade fått Hjalti förklarad fredlös, efter anklagelsen att ha smädat gudarna. Nu har vi gått igenomalla bosättningar i Ketil hængrs landområde.

368. Lopt, son av Orm Frodson, kom till Island från Gaular när han fortfarande var ung, och bosatte sig väster om Tjorsá och tog besittning av land mellan Raudá och Tjorsá, ända upp till Skufslæk, omfattande östra Breidamyri upp så långt som Suluholt. Han och hans mor Oddny, dotter av Torbjörn på Gaular, bodde på Gaulverjarbær. Lopt brukade resa utomlands var tredje sommar för sig och sin morbror Flosis räkning i avsikt att blota i det gudahov där hans morfar Torbjörn hade blivit stensatt. Många betydande personer räknar sin härstamning från Lopt, bland annat Torlak den helige, Pál och Brandr.

369. Hilds bror Torvid, son av Ulfar, for från Vors till Island, och hans släkting Lopt tillerkände honom land i Breidamyri. Han bodde på Vorsaby, och hans barn var Hrafn och Hallveig, som var gift med Ozur den vite; Hallveigs och Ozurs son var Torgrim kampi.

370. Det var en man som hette Torarin, son av Torkel på Alvidra, son av Hallbjörn hordakappa. Han kom till Tjorsáeós, och hade ett tjurhuvud utskuret på sin förstäv, vilken gav floden dess namn, Torarin tog besittning av land vid Tjorsá, ovanför Skufslæk, så långt som Raudá. Hans dotter var Heimlaug, som Lopt gifte sig med när han var sextio år gammal.

371. Harald guldskägg var kung i Sogn. Han var gift med Sölvor, dotter av Hundolf jarl, och syster till Atle jarl. Deras döttrar var Tora, som gifte sig med kung Halvdan Svarte av Upland; och Turid, som var gift med Ketil helluflagi. Halfdan och Tora hade en son som hette Harald ungi, och till honom skänkte Harald gullskegg sitt namn och kungarike. Harald dog först av dem och sedan Tora och sist Harald ungi. Då tillföll kungariket Halfdan, som lät sätta Atli jarl över det. Senare gifte sig Halfdan med Ragnhild, dotter av Sigurd hiarta, och deras son var Harald Hårfager.
När kung Harald tillträdde i Norge, blev han Hakon jarl Grjotgardssons måg, och han lät då utse sin svärfar till sin ställföreträdare i Sogn, medan han själv flyttade österut i Viken. Men Atli jarl vägrade att lämna styret ifrån sig innan han hade talat med kungen. De båda jarlarna grälade i hätska ordalag över detta och samlade sina styrkor. De möttes vid Stafnesvogi i Fjalar och utkämpade där ett stort slag. Hakon jarl stupade där, och Atli sårades. Han fördes över till Atley, där han dog till följd av sin skada. Efter det tillträdde hans son Håstein jarlskapet intill kung Harald och Sigurd jarl hade samlat sina styrkor mot honom. Då flydde Håstein och seglade till Island. Han var gift med Tora Ölvirsdottir, och deras söner var Ölvir och Atli. Håstein kastade sina sätespelare över bord när de var ute till havs, enligt gammal sed, och de blev ilandspolade på Stalfioru vid Stokseyr, men Håstein tog land sydost om Stokkseyr i Håsteinssund, genom att fartyget förliste. Håstein tog besittning av land mellan Raudá och Ölfusá , och han bodde på Stiornussteinar, där han son Ölvir bodde efter honom. Idag kallas stället för Ölvirsstad. Ölvir hade landnam väster om Grimsá, omfattande Stokkseyri och Asgautsstad, men Atli ägde allt land mellan Grimsá och Raudá och bodde på Traudarholt. Ölvir dog barnlös och Atli ärvde alla hans tillhörigheter och allt land. Atlis hade två frigivna trälar, och dessa var Bratt på Brattsholt och Leidolf på Leidolfsstad. Atli var far till Tor dofni, far till Torgils errubeinsstjúps.

372. Det fanns en man som hette Hallstein, som blev släkt med Hastein genom ingifte. Till honom beviljade Hastein den västra delen av Eyrarbakki. Hallstein bodde på Framness. Hans son var Torstein, far till Arngrim, som dödades när han grävde upp stockar, och hans son var Torbjörn på Framness.

373. Torir son av Ase herse, son av Ingjald Hroaldsson, for till Island och tog besittning av hela Kallnessingahrepp, ovanför Fyllarlæk, och han bodde på Selfoss. Hans son var Tyrfing, far till Turid, mor till Tyrfing, far till prästerna Torbjörn och Håmund på Goddalum.

374. Hrodgeir den vise och hans bror Oddgeir till vilka Finnaudgi och Hafnar-Orm betalade för att de skulle lämna sitt landnam, tog istället besittning av Hranngerdingahrepp. Oddgeir bodde på Oddgeirshólum. Hans son var Torstein oxnabrodd, far till Hrodgeir, far till Ögur på Kambakista. Hrodgeirs dotter var Gunnvor, hustru till Kolgrim den gamle, från vilken Kristlingarna härstammar. 375. Önund bild, som tidigare blivit nämnd, tog besittning av land öster om Hroarslæk, och han bodde på Önundarholt. En hel del personer av betydelse härstammar från honom, som tidigare nämnts. 376. Det var en man som hette Özurr den vite, son av Torleif av Sogn. Özurr råkade att dräpa en man i Oppland, då han beledsagade Sigurd rise till hans brölopp, och därför tvingades han till landsförvisning, och for då till Island. Han var den förste landnamamannen i Holta, mellan Tjorsá och Hraudslæk. Han var endast sjutton år när han begick dråpet. Özurr gifte sig med Hallveig Torvidsdottir, och deras son var Torgrim kampi, far till Özurr, far till Torbjörn, far till Torarin, far till Grim Tofuson.
Özurr bodde på Kampahollt. Hans frigivne träl Bödvar bodde på Bödvarstoft, nära Vidiskóg. Till honom beviljade Özurr en andel i skogen på det vilkoret att Özurr skulle få det igen om Özurr dog utan ättlingar. Örn på Vælugerdi som tidigare blivit omnämnd stämnde Bödvar, anklagad för fårstöld. Då överlät Bödvar all sin besittning till Atli Hasteinsson, som ogillade målet som Örn hade fört. Özurr dog när Torgrim fortfarande var ett barn, och Hrafn Tovidarsson tog hand om Torgrims tillgångar. Efter Bödvars död, hade Hrafn en fodran på Vidiskóg , och förbjöd Atli att nyttja den, men Atli ansåg att skogen var hans.Atli red ut med tre man för att hämta timmer, och Leidolf var med honom. En fåraherde upplyste Hrafn om detta, och han satte av efter dem med sju man. De möttes vid Orostudal, där de utkämpade en kamp. Två av Hrafns husmän dödades, och själv blev han sårad. Atli förlorade en av sina män, och återvände hem sårad, som visade sig leda till hans död. Önund bild särade de stridande åt och inbjöd Atli till sitt hem. Tord dofi, Atlis son var vid detta tillfälle nio år. När Tord var femton år red Hrafn en dag ner för att möta ett skepp på Einarshöfn, bärande en blå mantel, och när han red hem var det redan natt. Tord la sig ensam i bakhåll för honom i Haugavadi, nöära Tradarholt, där han dödade honom med ett spjut. Hrafnhaugur ligger där, öster om stigen, och väster om den är Hasteinshaugur, Atlahaugur och Ölvinshaugur. Tord fick ett stort anseende tack vare detta, och senare gifte han sig med Torunn, dotter av Asgeir austmannaskelfis som dödade en norsk besättning vid Grimsárós, till följd av ett rån som han fick lida för i Norge. Tord var tjugutvå år när han köpte ett skepp på Knararsundi, och seglade ut för att kräva sitt arv. Han grävde ner en stor summa pengar, och därför vägrade Torunn att följa honom, utan stannade hemma och tog hand om gården. Torgil, Tords son var två år gammal vid den tiden. Tords skepp förliste till havs. Några år senare kom Torgrim erubein för att sköta om gården för Torunn. Han var son av Tormod och Turid Ketilbjörnsdottir. Torgrim gifte sig med Torunn, och deras son var Hæring.

377. Det var en man som hette Olaf tvenumbruni, som for till Island från Lofoten. Han tog besittning av hela Skeid, från Tjorsá till Sandlæk. Han var mycket trollkunnig, och kunde skifta gestalt. Olafs bodde på Olafsvellir, och blev höglagd i Bruna haugi nedanför Vordufelli. Olaf gidte sig med Ashild, och deras söner var Helgi trausti och Torir drifa, far till Torkel gullkars, far till Orm, far till Helga, mor till Odd Halvardsson. Olafs tredje son var Vadi, Gerds far. Efter Olofs död blev Torgrim förälskad i Ashild, men Helgi invände mot det och låg i bakhåll för honom vid korsvägen nedanför Ashildarmyri. Helgi sa till honom att sluta komma dit. Torgrim svarade att han inte var något barn. De började då att strida varvid Torgrim föll. Ashild frågade Helgi var han hade varit och han svarade med denna vers.

378. Trand miogsiglandi Bjarnarsson, bror till Eyvind austmann, som tidigare omnämnts, slogs mot kung Harald på Hafursfjord och tvingades då att lämna Norge. Han kom till Island i slutet av landnamstiden och tog besittninga av land mellan Tjorsá och Laxá, ända upp till Kalfá och till Sandlækar, och han bodde på Trandarholt. Hans dotter var Helga, som var Tormod skaptis hustru.

379. Det var en Norsk storman som hette Ölvir barnakarl, en stor viking, men eftersom han vägrade att spetsa barn på sin spjutlans, som var brukligt vid den tiden kallades han för barnakarl. Hans söner var Steinolf, far till Unu som var gift med Torbjörn laxakarl, och Einar, far till Ofeigs grettis och Oleif breids, far till Tormod skapta. Ölvir barnakarl hade e tredje son, Syeinmod, som var far till Konal, far till Alfdisar bareysku, som var gift med Olaf deilan. Konal hade en son som hette Steinmod, far till Halldora, som var gift med Rilif, son av Ketil einhanda. Ofeig grettis och hans brorson Tormod skapti for till Island och tillbringade första vintern med Torbjörn laxakarl. På våren tillerkände han dem Gnupverjahrepp. Han gav västra delen mellan Tverá och Kolfar till Ofeig, som bodde på Ofeigsstad vid Steinsholt och till Tormod gav Torbjörn den östra delen och han byggde sitt hus i Skaptaholti. Tormods dotter var Torvör, mor till Torodd gode, far till Lög-Skapta och Torve, mor till Torstein gode, far till Bjarna den vise. Ofeig dräptes av Torbjörn jarlakappa i Grettisgill nära Hæli. Ofeigs dotter var Aldis, mor till Valla-Brandr.

380. Torbjörn laxakarl tog besittning av hela Tjorárdal, och även den övre delen av Gnuphverjahrepp ovanför Kalfá Första vintern tillbringade han på Midhusum, och bodde på yttrtligare tre platser, innan han bosatte sig i Hagi, där han bodde under resten av sitt liv. Hans söner var Otkel på Tjorsárdal, Torkel trandill och Torgils, far till Otkatla, mor till Torvald, far till Dalla, biskop Gizurs mor.

381. Det var en man som hette Torbjörn jarlakappa, och han var av norsk ätt. Han for till från Orkneyöarna till Island, och köpte land från Mar Nadoddsson i Hrunamannahrepp, hela området nedanför Selslæk, ända ner till Laxá, och han bodde på Holar. Hans söner var Sölmund, far till Svidu-Kari, och Tormod, far till Finna, som var gift med Tororm på Karlafjord. Finna och Tormods dotter var Alfgerd, mor till Gest, far till Valgerd, mor till Torleif beiskallda.

382. Bröndolf och Mar, sönaer av Nadodd och Jorunn, Ölvir barnakarls dotter, kom till Island i början av landnamatiden. De tog besittning av Hrunamannahrepp så långt upp som där vattnet delade sig. Bröndolf bodde på Berghyl, och hans son var Torleif, far till Bröndolf, far till Torkel skotakolls, far till Torarin, far till Hall på Haukadal och Torlak, far till Runolf, far till biskop Torlak. Mar bodde på Marstad. Hans son var Beinir, far till Kolgrim, mor till Skeggi, far till Hjalti.

383. Torbrand, son av Torbjörn oarga, och hans son Asbrand kom till Island i senare delen av landnamatiden, så Ketilbjörn rådde dem att bosätta sig mellan Kalladakvislar och den bergsudde som går ut i Stakksá. De bodde på Haukadal. De tyckte att de inte hade tillräckligt stort land, eftersom den östra tungan redan var befolkad, så de utökade sitt område genom att ta besittning av den övre delen av Hrunamannahrepp, och delade av dem med en rak linje från Muli till Ingjaldsgnup, ovanför Gyldahagi. Asbrands barn var Vebrand och Arngerd.

384. Eyfrod den gamle, tog besittning av den östra landtungan, mellan Kaldakvislar och Hvitá, och han bodde på Tungu. Drumb-Odd, som kom till Island tillsammans med Ryfrod, bodde på Drumboddstad.

385. Det fanns en storkarl i Namdalen som hette Ketilbjörn, son av Ketil och Æsa, dotter av Hakon jarl Grjotgardsson. Han gifte sig med Helga, dotter av Tord skeggi. Ketilbjörn for till Island, när det mästa av landet nere vid havet redan var befolkat. Han hade ett skepp som hette Ellidi, och la till i Ellidaárós, väster om heden. Han tillbringade första vintern hos sin svärfar Tord skeggi. På våren fortsatte han österut, över heden för att se om han kunde finna lämpligt land att bosätta sig på. De byggde sig ett skydd för natten, på en plats som hette Skalabrekka. Men när de for vidare kom de till en flod som de kallade Oxará, därför att de hade förlorat sin yxa. där. De rastade under berget, som de gav namnet Reydarmull, och där lämnade de efter sig några foreller, som de hade fångat i ån. Ketilbjörn la under sig hela Grimsness ovanför Hökuldslæk, så väl som hela Laugardal, och hela Byskuppstungu upp till Stakká, och bodde på Mosfell. Hans barn var Teit, Tormod, Torleif, Ketil. Torkatl, Oddleif, Torgerdr och Turid. Ketilbjörn hade även en frilloson som hette Skæring. Ketilbjörn var så rik att han sa till sina söner att smida ett korsbjälke till gudahovet som han byggde, av rent silver, men det ville de inte göra. Då tog han silvret och drog upp det till berget med hjälp av två oxar, där trälen Haki och trälinnan Bot hjälpte honom att gräva ner silvret, och det har sedan inte gått att finna. Han dödade Haki vid Hakaskardi och Bot vid Botaskardi.
Teit gifte sig med Alöf, dotter av Bödvar Vikinga-Karason på Vors och deras son var Gizur den vite, far till biskop Isleif, far till biskop Gizur. Teit hade en annan son, som hette Ketilbjörn, far till Koll, far till Torkel, far till biskop Koll av Oslo. Många stormän härstammar från Ketilbjörn

386. Det var en man som hette Asgeir Ulfsson, till vilket Ketilbjörn gav sin dotter Torgerd i gifte, och som hennes hemgifte hela Hlidarlönd, ovanför Hagagard. Asgeir bodde på yttre Hlid. Deras söner var Geir gode och Torgeir, far till Bard på Mosfell.
387. Eilif den rike, son av Önund bild, gift med Torkatla Ketilbjörnsdottir, och hennes hemgifte var Höfdadal, där de bodde. Deras son var Torir, far till Torarin sælings.

388. Det var en mäktig herse som hette Vetorm, son av Vemund den gamle. Han flydde för kung Harald, och kom österut till Jämtland, där han lät röja skog för att bygga sig ett hem. Hans son hette Holmfast, och en systerson hette Grim. De for på vikingatåg till Britiska öarna, där de dödade jarl Asbjörn skerjablesa på Hebriderna, och tog hans änka Alöf och dottern Arneid tillfånga. Holmfast fick Arneid på sin lott, och gav då henne till sin far, som lät henne bli trälinna. Grim gifte sig med jarlens änka Alöf, dotter av Tord vaggagda. Grim for till Island och tog besittning av hela Grimsness, nedanför Svinavatn. Han bodde på Öndurduness i fyra år, och senare på Burfell. Hans son var Torgils, som gifte sig med Æsa, Gests syster, och deras söner var Torarin på Burfell och Jörund på Midengi.

389. Hallkel, bror på mödernet till Ketilbjörn, kom till Island och stannade hos Ketilbjörn över vintern. Ketilbjörn erbjöd sig att ge honom land. Hallkel tyckte däremot att det vore ohyfsat att få land till skänks och utmanade Grim på Holmgång. Grim stred mot Hallkel i holmgång, nedanför Hallkelsholum, och han dödades, så Hallkel kom att bosätta sig där. Hans söner var Otkel, som dödades av Gunnar Håmundarsson, och Odd på Kidjaberg, far till Hallbjörn som dödades på Hallbjarnarvordur. Odds andra son var Hallkel, far till Hallvard, far till Torstein, som Einar hialltlendingur dödade. Hallkel Oddsson hade en son som hette Bjarni, far till hall, far till Orm, far till Bard, far till Valgerd, mor till Halldora, som var gift med biskop Magnus Gizurarsson.
Nu har vi kommit till Ingolfs landområde, och de följande visar på bosättningar i hans område.

390. Torgrim billd, bror till Önund billd tog besittning av området ovanför Tverá och bodde på Bildsfell. Han hade en frigiven träl som hette Steinrod, son av Melpatrek från Irland, och han fick besittning av hela Vatnsland, och bodde på Steinrodarstad. Steinrod var en mycket stilig man . Hans son var Tormod, far till Kar, far till Tormod, far till Brand, far till Torir, som var gift med Helga Jonsdottir.

391. Orm den gamle var son till Eyvind jarl, son av Armod jarl, son av jarl Nerei den gamle. Han tog besittning av land öster om Varmá, och över till Tverá, omfattande hela Ingolfsfell, och han bodde på Hvamm. Hans son var Darri , far till Örn. Eyvind jarl slogs vid Kjotvi den rikes sida, mot kung Harald på Hafursfjord.

392. Alf på Agder flydde undan kung Harald, och for från Agder i Norge, till Island, där han kom till en flodmynning som bär hans namn Alfsós. Han tog besittning av området väster om Varmá och bodde på Gnupar. Alf hade en brorson, som hette Torgrim Grimolfsson. Han följde med Alf till Island och kom att ärva honom, efter som Alf dog barnlös. Torgrim hade en son som hette Eyvind, far till Torodd gode, och Özur, som gifte sig med Egil Skallagrimssons dotter, Bera. Torgrims mor var Kormlöd, dotter av den irländske kungen Kjarvald.

393. Torir haustmykr, tog besittning av Selvog och Krysuvik, och hans son Heggr, bodde på Vog. Torir hade en annan son som hette Bödmod, far till Torarin, far till Sugandi, far till Torvald, far till Torhild, mor till Sigurd Torgrimsson. Molda-Gnups söner bodde på Grindavik, som tidigare har skrivits.

394. Ingolfs släkting Steinunn den gamla, for till Island och stannade med honom den första vintern. Han erbjöd henne då hela Romshvalaness, väster om Hvassaraun, men hon betalade för det med en fläckig rock, och kallade det för ett byte. Hon tänkte att detta skulle göra det svårare att bryta överenskommelsen.

395. Det var en man som hette Eyvind, och han var släkt med Steinunn, och hade fostrats av henne. Honom skänkte hon land mellan Kniguvogabiarga och Hvassahraun. Hans son var Egil, far till Torarin, far till Sigmund, far till Torarna, mor till Torbjörn på Kryssuvik.

396. Asbjörn Özurarson, Ingolf brorson, tog besittning av land mellan Hraunsholtlæk och Hvassahraun, omfattande hela Alftaness, och han bodde på Skulastad. Hans son var Egil, far till Özur, far till Torarin, far till Olaf, far till Sveinbjörn, far till Asmund, far till Sveinbjörn, far till Styrkar.

397. Nu har vi överblickat bosättningarna på Island, enligt vad som berättats för oss om dem. Dessa var de förnämnsta på södra Island: Hrafn enn heimski, Ketil hængs, Sighvat raudi, Håstein Atlason, Ketilbjörn den gamle, Ingolf, Örlyg den gamle, Helgi biolan, Kolgrim den gamle, Björn gullberi och Önund breidskegr.

398. Enligt de lärde var Island till fullo bebyggt på en period av sextio år, och har icke blivit så vidsträckt bebyggt sedan dess. Vid slutet av denna period var en hel del av landnamamännen och deras söner ännu i livet. Efter att landet har varit bebyggt i sextio år var de främsta hövdingarna på Island: i söder; Mård gigja, Jörund gode, geir gode, Torstein Ingolfsson och Tung-Odd. i väst; Egil Skalla-Grimsson, Torgrim Kjallaksson och Tord Gellir. i norr; Midfjords-Skeggi, Torstein Ingimundarsson, männen på Goddal, Hjaltasönerna, Eyjolf Valgerdarsson och Askel gode. i öster; Torstein den vite, Hrafnkel gode, Torstein, far till Sidu-Hallr och Tord Freygode. Hrafn Hængsson var lagsagoman vid den tiden

399. Enligt välinformerade män var några av landnamamännen på Island döpta, främst de som kom från de Britiska öarna. Dessa är speciellt omnämnda; Helgi den magre, Örlyg den gamle, Helgi Bjolan, Jörund den kristne, Aud den djupsinniga, Ketil fiflski och ett antal andra som kom väster ifrån. Några av dem höll ut i tron ända till sin död, men i många familjer fortsatte det inte, efter som sönerna till några av dem byggde gudahov och började blota, och Island var sedan fullständigt hedniskt i 120 år.