Protokoll fört vid ting hållit på gården Bön i Hede socken den 5 maj 1664:
Olof Asgudsson i Hällesäter med sin hustru Sigrid Larsdotter giva tlll känna, hurusom en gammal kvinna, Ingrid i Hoghult, kom till den förledne Dymmelveckan och lånade hus. Förän hon utgick, hade hon något i skorstenen, så att de måste draga spjället ut. När hon utkom och bortgick lade hon i deras fähus en klut uppe på fähusdörren och en neder under fähuset. Däruti låg svedda hår och annat lappri, som Olof knutarna fann uti. Olof son, en ung dräng, Olof Olsson, då han kom ut och såg Ingrid komma ut ur fähuset, sporde han vad hon hade att göra i fähuset, svarde Ingrid: Det rör dig lika gott. Jag går dit jag har ärende! Olof säger, att dagen efter det Ingrid bortgick, blev tvenne av hans kalvar liksom rasande och dödde således. Förlidet år var Ingrid desslikes hos dem i Dymmelveckan, men då kunde de sådant av henne icke förmärka. De beviste ock med sina grannar ingen lycka hava haft sedan med kalvar.
Ingrid nekar till allt detta. Olof säger sig vidare det vilja bevisa en annan tid. Saken uppsattes därföre


Protokoll fört vid tinget i Hällungstad den 23 november 1664:
Olof Asgudsson i Hällesäter kontinuerar nu som till förende sitt käromål emott Ingrid Andersdotter om de klutar, som hon skall hava lagt i hans fähus, förmenar att hon därmed har övat trolldom. Olof framförer vittnen, ärlige män, Niels Henricksson, Simon Wettlesson och Lars Kort, vilka berättar efter avlagd ed att Olof sökte efter Ingrid, strax efter det detta skett hos dem, beklagade sig över henne om denna gärning. Lars Kort säger, det är sant nog, att Olof haft en sådan olycka med sitt fä.
Denna gärning förnekar åter Ingrid. Saken med henne uppsattes igen, ty spörjes henne på andra städer skolat öva slik ogärning, att man därom några vidare kunskaper och underrättelser emellertid bekomma kan. Anders i Röd, Ingrids broder, och hennes broderson, Assbjörn i Bodilsröd, blevo löftesmän, att hon skulle möta till nästa ting.